Jag tror inte att jag reflekterade över var slidöppningen egentligen satt förrän jag började vilja använda tamponger. Var skulle den in någonstans? Jag försökte trycka in ungefär där jag tyckte hålet borde finnas men kom ingenvart. Det måste ju finnas där. Det måste vara jag som inte hittar det, bara. Jag kände mig fånig, okunnig och dum. Frågade någon om saken gjorde jag förstås inte.
Sen sköt jag bort bort hela frågan från medvetandet. Någonstans visste jag nog ändå om det. Saken hjälpte säkert till att skapa den där känslan av att vara extremt onormal som jag drogs med väldigt länge. Såna känslor har många tonåringar, förvisso.
Jag hann bli ung vuxen, eller på gränsen mellan tonåring och vuxen innan jag försökte mig på att ligga med en kille. (Vi sade så då, att man ”låg med varandra. Idag heter det ”ha sex”, en anglicism som jag haft lite svårt att förlika mig med men till slut lärt mig använda.) Jag visste mycket väl att de flesta redan ”gjort det” men var inte särskilt bra på det där med killar och kärlek. Han var min första pojkvän, och ett par år äldre än jag. Förhållandet var väl inte särskilt passionerat, men ändå. När allt är nytt är det ändå stort.
Jag minns hans lätt stressade tonfall när han sade ”Jag hittar inte din slidöppning”. Det lät pinsamt. Kände han sig lika klantig som jag? Två svettiga människor försökte förstå hur det här hängde ihop. Hur det var möjligt att det inte fungerade. Att den så kallade mödomshinnan bara var ett litet veck – eller ”en liten kant”, tror jag formuleringen var – hade jag förstås lärt oss i skolan, så att skylla på den föll mig inte in.
Det blev till slut han som sade att jag fick gå till läkare och snitta upp mödomshinnan Var han lärt sig om detta vet jag inte, men så blev det. Jag har hört enstaka äldre människor som faktiskt fått lära sig om fenomenet ”sega mödomar” i skolan, så det måste ha funnits någonstans där bak i folkmedvetandet bara man letade lite. Så var det i alla fall på den tiden. Idag tror jag den kunskapen är mycket mer avlägsen, ligger mycket osynligare i folkmedvetandets djup.
———
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om hymen, mödomshinna, slidkrans, tonår, sex
[...] inte om sexuell njutning, inte egentligen. Bästa tipset om sex fick jag av förste pojkvän som på något sätt visste att ett skäl till att vi inte lyckades ha penetrativt sex och att jag över huvud taget inte [...]
Hej
Jag är 16 år och tror att jag har samma sak som du hade, jag kan inte få in ett finger eller en tampong. Jag vet inte vart jag ska vända mig, gynekologen eller ungdomsmottagningen? Och om jag nu går dit, vad kommer dom göra? Gör det ont?
Tacksam för svar.
Jag måste verkligen kolla min blogg oftare
ber om ursäkt!
Det kan finnas andra skäl också, måste jag inflika! Men visst är det en god hypotes. Jag inser att jag måste skriva klart min berättelse! Kort kan jag väl säga att har man så mycket hymen som jag hade kan den snittas upp på operationsbordet. Man är sövd under tiden så det känns inte, men gör förstås ont efteråt. Eftersom jag inte minns hur ont var det nog inte mycket värre än den mensvärk jag hade på den tiden.
Bland de blå rutorna högst upp på sajten finns en text som heter ”Att söka hjälp”
http://omduintefarinettfinger.wordpress.com/att-soka-hjalp/
Gynekolog eller ungdomsmottagning – det spelar nog inte så stor roll. Ibland finns det gynekologer på ungdomsmottagningen också.